Det är mycket som är svårt...

den 6 juli 2007 kl 14:30
Jag har läst en del bloggar som har handlat om domen mot den 49-åriga mannen, som utsatte sin tre-åriga dotter för incest och även en av dotterns kamrater i flera år, där domen innebär 14 år i fängelse, det längsta straff som dömts för dylikt.


I kommentarer och inlägg så har det svurits högt och lågt om denne man och alla hans likar, det har ropats efter strängare straff, omilda fysiska kastreringar, öga för öga, dödsstraff och så vidare...


Känslomässigt kan jag förstå det och kanske oxå till viss gräns känna liknande men mitt förnuft kan säga mig annat. En sak som jag tycker saknas i alla dessa inlägg är flickan vars pappa utsatt henne för detta. Några inlägg talar om att flickorna är förstörda för hela deras liv, nästan så man undrar om de ska ha några liv, är det värt att lägga resurser på något som man redan vet och redan har dömt till att det är förstört för resten av deras liv???


Jag tänker på något annat som ingen talar om och det är att denna lilla flicka som utsatts för detta, hon blir straffad... Hon har inte bara utsatts för detta hon har att förlika sig med att hennes pappa, den man så många vill hänga, är hennes pappa och kommer alltid att vara så. Hon ska förlika sig med att hon älskar sin pappa som var en man som utsatte henne för detta. Barn i den åldern, 8 år, älskar sina föräldrar onda som goda och det har hon att brottas med.


Hon har att brottas med att rubriker, bloggar, människor i det blå vill att hennes pappa ska hängas, skjutas, ses som ett monster, är ett monster, ett djur som inte har rätt att leva... Det är inte lätt för en liten flicka att lära sig leva med det och det är inte lätt att försöka växa och läka och bli stor när så många redan har dömt ut henne från att någonsin kunna bli hel ifrån detta...


Jag förminskar verkligen inte brottet... Jag vill bara belysa en mer komplex bild än en flicka som blivit räddad och ett djur som inte borde få leva...


Det djuret är den som flickan ser och känner som sin pappa!