Oj, vilken åktur!!!

Mmm, det var en fy, usch och försvinnochkomaldrigmertillbakadag igår... Jag tror att i stort sett hela dagen var väck. Därför hoppas jag på en bättre dag idag:)))

Jag hörde att det hade varit en solgnutta här igår och jag hoppas att det blir så idag oxå så att man kanske kan få komma ut och få en dosering av ljuset... Många både älskar och avskyr den här tiden på året men jag gillar den, jag gillar att veta att för var dag som går så för det mig närmare våren. Våren är så full av växtkraft! Så många förändringar både i luften och på marken, kanske är det därför jag tycker om hösten oxå, för att det jag sett komma får återgå och vila... Hm, kanske människan skulle vara ett idedjur:)) Nä, det går inte, vår ämnesomsättning och magsystem fungerar ju inte på det viset, men tänk om...

Jag skulle vilja få en dag full av ork, jag längtar förtvivlat efter en dag som åtminstone liknar mitt forna jag en gnutta. Att orka... Orka mer än vad jag gör idag... Det kommer nog en vacker dag, tänk om jag bara visste när.

Det är en skillnad mellan att ha en kronisk sjukdom där man vet att det kommer inte att bli bättre och det är skillnad mot att ha något som man med säkerhet vet att med behandling så går det över på ett år eller så, men just detta att inte veta någonting det är pest...

Jag har fått så mycket huvudvärk under den sista månaden oxå, fler biljud i öronen, ljuden är inte tinnitus men jag orkar inte kontakta läkare just nu... Jag litar inte på dessa läkare för fem öre heller så det kanske är lika bra. Faktum är att jag inte ens berättat det för maken, inte förrän igår kväll, kanske för att jag visste att han kommer att vilja kontakta läkare, hur nu ha kan lita på dem efter denna resa, ja, ja, om en månad kanske, om det fortsätter, kanske...

Nä, ta och ryck upp sig nu!!! Japp, det ska jag, och jag önskar alla en fin fredag och jag hoppas att alla eller så många som möjligt bjuds på en solskvätt!!!

Det har gått ett par dagar

och det är väl inte direkt likt mig... I söndags var jag dålig och igår oxå, istort sett hela dagarna... Idag mådde jag faktiskt rätt okej och var ut på min morgonpromenad, minstingen är sjuk så maken är hemma med honom. Fast jag slutade att må så bra efter att posten kommit...

Ja, det var väl inte ett helt dåligt besked men även om det inte var det så är jag ju inte dum så jag kan ju räkna lite själv oxå och tänka, gud och usch så mycket jag kan tänka, jag tror att maken blev rätt ställd, han trodde nog på att nu skulle det vara över... Stackaren!

Positivt är att de fortfarande tror på att det är en godartad, negativt är att den har växt... Fan, fan, fan och ursäkta mitt språkbruk... Riktigt positivt skulle ha varit att den försvunnit:) Näst efter det att den inte växer... Men absolut inte att den växer och särskilt inte där den befinner sig... Så nu blir det ny koll om ett tag igen, mer väntan...

Jag bestämde mig nyss för att tillåta mig en vecka där jag nog bara är här sporadiskt, tillåta mig en vecka att få tjura lite på, en vecka att vara en riktig grinolle... På något konstigt vänster så är det som den första gången att jag visste redan men sköt det ifrån mig... Jag visste att den där dj-a bönan växer, sakta men säkert liksom...

Idag vet jag inte om jag orkar med någon cyberpromenad men jag kommer när det känns okej jag tänker på många och jag hoppas och tror att alla har det riktigt bra!!!