Oj, oj, oj!!!

Det är så mycket jag skulle vilja få avbörda mig här egentligen... MEN, jag vet att en del har identifierat mig här och därför kan jag inte tala om allt som jag har ett sånt stort behov av att få ur mig... Vad gör man då??? Har funderingar på att kunna skapa en ny blogg, det känns dock så fel när man har hållt liv i denna så länge men vad ska jag då göra för jag håller på att explodera av olika oroselement som jag inte kan ta här... Kanske kan jag skapa något som är lösenordsskyddat så att jag har koll på vilka som har tillgång, jag vet inte...

Ett av dessa oroselement är att jag helt plötsligt utan information nu har blivit remitterad till neurokirurgen... Ni vet det är han med den lilla kniven!!! F-n jag vet inte riktigt vad jag ska tro eller vart jag ska ta vägen, ALLT känns liksom bara för mycket just nu... Barn som har problem och svårigheter och som ska utredas och sen jag själv som inte verkar veta ett enda dj-laste dugg om vare sig mig själv eller om hur jag ska agera och hantera barn i huset eller tonåringar just nu...

Det känns som om jag drunknar i allt och jag ser ingen tydlig väg ut, jag ser inte vad jag skulle kunna åstadkomma, vare sig för mig själv eller för min pojk... Ibland känns det som om att det enda riktiga jag kan göra för mitt eget ego är att göra slut på det hela men jag kan inte... PÅ något egoistiskt eller vad det nu är så känns det som om att jag inte finns till för mig själv utan för alla mina pojkar... Skitsamma vem jag nu finns till för, förmodligen inte för någon...

Sorry, det blev ett så neggo inlägg det kunde bli men just nu tassar jag på avgrundens rand som det känns, ibland kan jag till och med tänka tanken att det skulle vara såå skönt att bara försvinna...

Må f-n ta neurokirurgen och allt annat skit som ständigt slår ner i mitt liv... Man skulle kunna ställa frågan varför i hela världen jag blev född, jag antar att det behövs såna som kan plågas men va f-n, från 5-års ålder, nå´n hejd får det väl lov att vara ändå...

Ledsen att detta blev ett helneggo inlägg men jag kunde inte med mer och vi får väl se hur mycket mer det blir överhuvud taget, det vet jag ju inte som sagt... Då menar jag med bloggen, förstås, så nere är jag inte, bara kaotisk om det nu är bättre...

Jag önskar i alla fall alla ett helt underbart liv!!!