Är ganska nattsvart av mig i mellanåt fortfarande... Tycker att det är positivt att jag ändå känner lust att besöka många av mina kära bloggisvänner ändå:)) Tror att det här med en ny läkare är en stor faktor i mitt mående... Fick ju en ny läkare nyss, i och med flytten, denna läkare är enligt både mig och maken pest och pina... Det kryper i mig bara av att se honom, höra honom... Måste skaffa en ny helt enkelt för denna kommer jag aldrig någonsin att lita på, att han sen ifrågasätter ett par av de sk experter som har utrett mig gör inte saken bättre, särskilt inte då hans egen kompetens inte kommer i närheten av dem som haft mitt ärende tidigare... Jag blir vilsen helt enkelt...
Så, ett nattsvart hål känns det som, ofta, tänker så hemska tankar då, blir livstrött helt enkelt, funderar mycket över det här med ån som rinner förbi här och hur lätt det skulle vara...
De som känner mig härifrån kanske blir förvånade eller chockade över att såna tankar försigkommer i mitt huvud men... det gör det ibland... Jag tänker på hur skönt det skulle vara att bara inte finnas längre, jag tänker så långt att steget till handling är väldigt kort men.... just det, men... då ser jag mina barn, särskilt minstingen som är så liten ännu, de andra barnen som försöker bli vuxna och maken som stoiskt kämpar på och då kommer anklagelserna mot mig själv... Hur dj-a lågt kan man sjunka??? Hur svag är du egentligen din sketna lilla kvinna??? Hur kan du ens tänka tanken??? Slå läkaren på käften, istället!!! Fast hur lätt är det då???
Det kan man, tänka alla de här tankarna, de nattsvarta tankarna, som man oxå skäms för att man tänker!!! Det är lätt!!! Det känns dessutom skönt, oerhört skönt att tänka sig att inte längre vara ett av alltet utan istället vara ett av det som funnits i alltet... Inte är det någon fara med mig, det hörs väl? Jag tänker och känner fortfarande för mycket för att bara ge upp även om tanken kan vara lockande, ännu mer lockande då jag ändå inte vet hur länge jag kommer att få finnas till ändå... fast det gör ju ingen egentligen, vet alltså, hur länge man får sin tid här...
Så, jag är ledsen över att jag inte kommit längre ännu, att jag inte har mer att ge just nu, men så småningom ändrar det sig säkert, hoppas jag... Allt kanske blir något ljusare och lättare igen. kanske... Vi hoppas så!!!
Hoppas att alla mår bra och har det hur bra som helst och att ni slipper mörka tankar, jag kan nog ta dem för er allihop just nu!!! :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Den där svartaste, "fulaste" tanken är svår för många att förstå. Särskilt då man har barn. Men den tanken kan vara det som gör att man orkar kämpa vidare, hur tokigt det än låter. Bara genom tanken vet man att det finns alltid en utväg. Ibland är det långt från den tanken till handling. Känner du att vägen kortas av hoppas jag att du hojtar till åt det håll som känns bäst. Du vet att min mail står öppen för dig!!! gisan71@hotmail.com Jag påstår inte att jag vet vad du går igenom. Men jag lyssnar/läser gärna och stöttar om jag kan. Styrkekrmaar...
Det var verkligen tråkigt att komma in och se att det fortfarande är så nattsvart omkring dig. Iallafall ganska ofta vad jag kan se utifrån dessa rader.
Jag tycker att även om det känns jobbigt att behöva be om en annan läkare, så är det något du måste göra så snart du bara kan. Du måste kunna känna förtroende för din läkare, framförallt när det är så pass jobbigt som det är för dig till och från.
Vad gäller alla dina berg och dalbanor, så hoppas jag du haft mindre nedgångar och att det så fortskrider.
Jag kikar n till dig då och då för att kolla. Det är sällan jag ger mig till känna, då det är nästintill omöjligt numer att kommentera hos blogger för mig. Jag förstår inte hur det kunnat bli så.
Härhemma är iallafall det mesta sig likt, eller nej det är det inte. Vi har skaffat oss en liten hund(inte så liten). Valpkurs börjar vi på tisdag med henne.Hon, som heter Ida är en blandning av dobermann och bordercollie.
Min äldsta dotter har flyttat ihop med killen sin. Jag tycker hon kunde ha väntat =(
Lillfjösen har börjat strula med oss gär hemma och vi har kommit på henne med att lukta rök =(
Ja, som du märker är det inte helt sig likt. MEN annars är allt bra och precis som vanligt =)
Ta hand om dig lilla bloggvän. Jag hoppas allt snart ska bli så mycket ljusare.
Varma kramar
Annelie
http://rospinglan.blogg.se/
PS. OJ! Det blev ju värsta brevet
Godförmiddag på dig
Men söta rara du att du är nere och det är nattsvart det kan jag verkligen förstå men det där med ån vill jag du släpper direkt. Har med haft sådana önskningar det kan du vara säker på men jag vet att när den dagen kommer så gör den det ingen påverkan på det . Din söta å där skall vi sitta och dricka vårt sommarkaffe och vicka med tårna i vattnet en sån där varm dag du vet med sol som steker lite morgondagg ännu, stenen vi sitter på är solvarm och man hör alla småfåglar kvirra på lite avstånd kaffet smakar himmelskt och en fluga tar sin morgonpromenad på våra ben.Vi sitter tysta och begår morgonens tidiga timmar tillsammans där på den lilla stenen..det kan man inte vara utan förstår du.Håll i och håll ut dina barn älskar dig bland annat,, skickar dig en massa virtuella kramar och straxt skall jag går ut och städa min farstubro från vinterns damm:)
Inte så konstigt att sådana tankar kommer. Tack o lov att det stannar vi tanken dock.
Jag är ev på väg tillbaka till min Xenablogg. Jag kommer dock ha den låst pga problem med ngr personer.
Vill du få tillträde så är du välkommen att höra av dig.
Styrkekramar
Xena
Long time no see! Här kommer en bamsekram från mig för det verkar som om du behöver en just nu... Tänk alltid på att "var dag har nog av sin egen plåga" Imorgon blir ett nytt vitt blad och kanske får du må bättre då....?
Byt doktor!
Det är faktiskt en rättighet man har i sjukvården. Utnyttja den!
Man behöver inte förklara sig, det räcker att säga att man vill byta. Kan du inte få en bra doktor på din vårdcentral, be att få gå till en annan vårdcentral i din kommun. Jag åker fem mil till min vårdcentral för att jag vill ha en bra doktor som jag känner förtroende för!
Det är tungt att ha sjukdomar.
Att tappa lusten till att leva är naturligtvis en konsekvens av att vara sjuk och inte känna att det finns medkänsla och förståelse hos sjukvården som man måste anlita och som man är beroende av. Det är också en konsekvens av att leva med en sjukdom som gör att livet blir begränsat. Man blir sårbar.
När du byter till en doktor som du har förtroende för ska du också berätta att du tänker sådan här tankar. Du kanske är deprimerad. Det är inte bra att leva länge med obehandlade depressioner!
Det som man kan kalla självförakt och som du visar genom att bli arg på dig själv för att du tänker hemska tankar, hänger kanske också ihop med att du mår dåligt just nu. Det är motstridigt att inte orka med sig själv och vilja ta hänsyn till sina barn och sin man. Att inte räcka till.
Men låt inte ett dåligt samvete och skuldkänslor ge dig extra bördor att bära! Du har det besvärligt nog som det är. Att se bördorna kan också vara en möjlighet till insikt om vad det är för krafter som rör sig inom en. Att förstå sig själv.
Nu hoppas jag inte att du tar illa upp för att jag är så uppriktig, men jag tror att du behöver stöd och hjälp, inte bara med din sjukdom, utan också med det du känner nu.
Det är kanske svårt att tro det, men det kommer att bli bättre, förr eller senare. Det finns hopp. Tappa inte det!
Tittar in med en hög med kramar och tankar till Dig...
Hej vännen där! Självklart har alla tankar du har en mening, men det är svårt för andra att förstå meningen med just de svarta tankar du har. Det är som sagt ingen bra ide att försvinna och bli altet innan vi är där av oss själva, ja..det är egoistiskt att tänka tanken, men man får tänka tanken, om man inte fastnar i den. Min mamma valde att ta sitt liv, jag förstår henne, jag har haft tanken själv, men jag har också insett, vår tid här i livet är ändå så uträknad och så kort, att leva är det bästa alternativet ändå! Kan du hitta ljusglimten i vardagen, kan du titta ut, se solen och känna värmen, kan du känna kärleken som finns för dig, andas, leva och vara här och nu? Trots det tunga mörka? Jag hoppas du får styrkan att orka vidare, och att du förstår att du är värdefull, precis här och nu. Stor kram..tänker på dig!
Svarta tankar är vi nog flera som haft... ibland svartare än svart.
Tror ändå insikten om vad vi har där hemma går före allt. De har inte valt oss som föräldrar o då är det bara att försöka ro iland det hela. Det gör man ju också, även om det tar på krafterna.
Men det absolut första du ska göra att se till att du får en annan läkare! Hade också först en riktigt knöl som jag grejade att byta ut. Det betyder så oerhört mycket att känna stödet fr din läkare.
Ta hand om dig vännen
Varma styrkekramar
Att skriva mer än övriga här är överflödigt... men en stor kram får du!!
MVH: Micke
Men älskade, älskade vän! Vad ledsen jag blir för din skull när jag läser! Jag har inte ens orden för att kunna trösta på det sätt som jag skulle vilja! Gud, hade jag dig här så skulle jag bara ha kramat om dig nu!
Du vet, du är så himla himla värdefull för många... först och främst alla dina kära runt omkring, men också för de som du har varit en MYCKET STOR livlina för under lång tid... som mig till exempel!
En del av de tankar som du beskriver...känner jag igen lite... bl a det där mörkret! Jag brukar säga att ibland har jag lust att bara gå ut och smälla igen dörren och aldrig komma tillbaka mer!
Att man skäms för att man känner känslan av att bara vilja ge upp ibland... ja, det känner jag också emellanåt!
Men... på någe sätt så går det ändå! Bara det kan man ju bli lite förvånad över... vad var det som gjorde att jag tog mig igenom dagen igår, då när det såg som allra allra nattsvartast ut, brukar jag undra. Jaa.. jag vet inte riktigt, men jag tror lite som "Gisan" säger att man ser de mörka tankarna som en slags utväg, en slags ventil för att orka. Men att det inom oss också finns ett frö.. en överlevnadsinstinkt... en vilja... att ta sig igenom eländet! Längst längst in finns där ett litet spirande frö... som kanske inte gror så mycket mitt i det mörka, men det finns ändå där någonstans... och pytsar ut lite kraft att åtminstone ta oss igenom när det är som allra allra mörkast!
Jag tror på det...
Å vet du... jag önskar verkligen att jag hade kunnat hjälpa dig på någe sätt nu... men du vet att jag finns här... alltid alltid! Du får höra av dig på mailen, eller på bloggen precis exakt när, och om du vill...!!
Var rädd om dig... vi är många som är så himla rädda om dig, min vän!!
Varmaste kramen idag.. och imorgon, och nästa dag.. och nästa.. och nästa... och näst...ja, varje dag!
Åh jag önskar att jag skulle kunna underlätta för dig vännen.
Jag känner med dig.
Du vet var jag finns om du behöver få ur dig en massa.
Många kramar!
En stor varm kram kommer här till dig tillsammans med en god bok i ljudformat, en varm kopp choklad och en vacker värmande filt...
Skicka en kommentar