Jag skrev en kommentar

den 29 augusti 2007 kl 10:03

som flöt ut och blev mer och mer... Efteråt så läste jag igenom och kände att ja, det är ju så jag ser på det, oftast, på livet alltså... Så då tänkte jag att jag ville ta med det i ett inlägg!!!


Livet är en förunderlig resa och på den resan så samlar man på sig en massa packning i kappsäcken, ibland måste man stanna upp och packa om i kappsäcken, man kan bli tvungen att packa ur lite och lämna efter sig på vägen för att få rum med nytt bagage...


När man gör dessa ompackningar, ipackningar och urpackningar så förändras helhetsbilden av bagaget, det formas och omformas hela tiden.

Ibland blir man inte av med bagage som man kommit att tycka är onödigt att ha, det suger sig fast i kappsäckens sömmar och griper tag i tyget, det vill inte bli utkastat riktigt ännu eller oxå så har man inte styrka ännu att slita loss det och kasta det i diket...


Annan packning vill smita ifrån en i förtid, fast man inte är klar med det och fortfarande behöver det, det får man hålla ett öga på så att man får fatt i det när det försöker att rymma och kan packa ner det i kappsäcken igen...


Då och då händer det att packningen blir snedfördelad och då kan det hända att man själv med kappsäck och allt tar en snedtur ner i diket och sen kravlar man sig upp och börjar packa om i kappsäcken igen...

Man vet sällan när, var eller hur bagaget blir för tungt eller felfördelat, man upptäcker det bara och då får man packa om, dumpa, ge plats och samla på nytt som passar in...