Nu har det varit lite mycket...

Sonen med Aspergers syndrom, ja det blev en diagnos, det har varit många möten nu till höger och vänster när höstterminen närmar sig, för mig är det en enorm ansträngning, ljud, att vara uppmärksam etc. det är en hel del för mig... Men vi hankar oss fram både sonen, jag och maken, tack gode gud för maken!!!

Sen ska ju minstingen börja i åk 2, det innebär nya regnkläder, jeans och allt möjligt...

Sen så är det ju jag då, hm, det tror jag att jag tar en annan dag!

För imorgon fyller jag 41 år och jag tror att det får räcka, vi ska ha vår obligatoriska kräftskiva i familj och släkt då, vi har fått vår nya uteplats klar, huset är färdigmålat, likaså grunden och trappen har blivit klädd i skiffer... Det blir lyktor och en massa mat och kräftor förstås. Jag hade tänkt att ställa in i år men de besvikna eller rent utav bestörta miner jag fick när jag sa så fick mig att ändra mig så vi genomför den obligatoriska ändå:))

Jag trodde nog någonstans att ett barn med särskilda svårigheter och egna sjukdomar var nog men nu verkar det som att jag måste finna ork, energi och kreativitet för en till samtidigt som jag själv måste finna sätt att fungera så bra som möjligt, ibland känns det tungt och jag får lust att bara fly men... Det värsta är nog inte sönerna, det värsta är nog min egen enorma läkarskräck och skräck för ingrepp, den får mig att undvika att ta kontakt med läkarna och att vara sanningsenlig med hur jag mår. Jaja, det löser sig nog på ett eller annat sätt:)))

Jag hoppas att alla har det gott och njuter av lite sol! Framförallt hoppas jag att Elisabeth hade en underbar resa med dotra sin:))) OCH att de hade mycket guldströssel över sig under tiden!!!